Vad är det för fel på mig??

Häromdagen när vi kom hem efter en promenad satt där en liten nykläckt, högst ett par dygn gammal, fågelunge och skrek på garageuppfarten. Han var så liten, ynklig och naken och nåt var jag ju tvungen att göra. Har ju hört att man inte ska röra fågelungar för föräldrarna finns oftast i närheten. Men antingen hade sonen börjat leka med den, hunden ätit upp den eller någon trampat på den och det kunde jag bara inte låta ske.
Av någon anledning tog mina mammakänslor över och jag var bara tvungen att ta hand om den lille stackaren. Det låter helknäppt men på nåt sätt fick han mig att tänka på junior när han var nyfödd. Jag sa hela tiden att han såg ut som en fågelunge. Så liten och tanig, inte mycket mer än skinn och ben, så hjälplös och utlämnad. De var faktiskt ganska lika varandra.

Så vad gör man?? Hittade en kanonbra sida på nätet med olika tips och följde dem. Jag matade honom och han åt så glatt. Men efter några timmar blev han sämre. Han slutade först pipa, sen blev han sämre och sämre tills hans sist lämnade oss för att flyga till fågelhimlen.

Jag fällde en tår och tänkte på hur tacksam jag är att junior var så stark och finns hos oss idag <3

Kommentera här: