Älskade barn <3

Igår fick jag uppleva en Mors förtvivlan över ett försvunnet barn på nära håll...
 
Det var så härligt väder så vi beslutade oss för att ta en dag på stranden. Efter ett par timmar ville lilleman leka på lekplatsen så han och jag knallar dit. Då kommer det fram en liten pojke, 7-8 år kanske och frågar om vi har sett en liten flicka med blå solhatt.
Det hade vi inte och strax därpå kommer pojkens pappa och frågar om han vet var lillasyster är. Jag förstår först inte allvaret utan leker vidare med lilleman. Det är först när jag ser mamman i familjen kommer springandes och ropar förtvivlat flickans namn som jag förstår.... Fler badgäster reagerar och vi är ett gäng som sluter upp för att hjälpa till att leta. Mamman gråter och jag kände så starkt med henne.
Strax därefter får en kvinna syn på en vilsen flicka längre bort på stranden och det hela slutade lyckligt.
Där och då kände jag så mycket värme och kärlek från folk som ville hjäpa till. Familjens glädje när de återförenades med sin lilla flicka. Jag kramade mina pojkar lite extra för gud vad jag älskar mina ungar <3<3<3

Kommentera här: