Emma Jangestig
Hennes bok "Varför gråter inte Emma" fängslade mig, och jag sträckläste den när lillkillen var liten. Nu fick jag alltså chansen att höra hennes berättelse, hur hon mår och hur hon tog sig egenom detta. Jag trodde jag skulle gråta floder under föreläsningen, men det gjorde jag inte. Hon la inte upp det som en snyftarhistoria. Hon var rak och ärlig och berättade precis hur allt var och såg ut. Jag blev mest överväldigad av denna grymt starka tjej som idag kan glädjas över den tid hon hade med sina barn. Som ständigt bär med sig dom i sitt hjärta och pratar om dem.
Vi satt kvar en stund efteråt, var tvungna att smälta denna historia och tog en liten pratstund med Emma på ett mer personligt stadie.
Ingen borde någonsin behöva utsättas för ett sådant brott...